Att vara en av Öppna Moderaters HBTQ-kandidater från just Örebro är särskilt ärofyllt. En kommun där vår historia för vår rörelse skrivits. Där Sveriges första gayparad 1971 passerade rådhuset vars fullmäktige jag hoppas vara en del av i höst. Med historien ryggen kan man ofta undra vad som hände med föregångslandet Sverige? Landet som nästan alltid låg i framkant. Som ledde den gröna energiomställningen med sol, vind, vatten och även kärnkraft. Som nu har skenande elpriser och nedstängda reaktorer. Landet med tvåhundra år fred, ett tryggt land i norden. Där nu polisbilar brinner och rekordmånga skjuts i våra städer - men även i våra småorter över hela landet. Dödligast i Norden. Sverige som ledde i HBTQ rörelsen. Som nu ser sig omsprunget av andra. När mitt blod är lagligt att donera i flertal länder, men i Sverige får mitt blod fortsatt inte rädda liv. “Sverige kan bättre” är socialdemokraternas löfte i höst. Sverige kan bättre - men inte med en regering som sett på när elpriser skenar, när våldet brer ut sig och när Sverige tappat taktpinnen i HBTQ rörelsen. För att bli ledande igen behövs maktskifte på alla plan. Örebro ska återigen vara en föregångare. Här ska vi vända skolresultaten, bryta utanförskapet och minska köerna till BUP. HBTQ perspektivet ska genomsyra hela politiken. För regnbågsfamiljen på förskolan, i bemötande i vården och i äldreomsorgen på ålderns höst. I alla stadsdelar i alla våra kommuner, en prideparad ska aldrig ha en no-go zone i Örebro.