De senaste 25 åren har reformerna på hbtq-området varit många, vilket är bra och något som Öppna Moderater välkomnar och gått i bräschen för. Fortfarande har dock inte hbtq-personer samma rättigheter och möjligheter som heterosexuella.

Detta måste vi nu kräva ändring på. Det måste till ett samlat grepp kring hbtq-personers villkor och vilka reformer som krävs. Det är i år 40 år sedan homosexualitet slutade vara en sjukdom, men faktum är att många homosexuella blir sjuka av den stress och press från ojämlika samhällsförhållanden som hbtq-personer lever under och detta måste få ett stopp nu.

Hittills har reformerna varit oerhört splittrade och ingen har tagit ett helhetsansvar för hbtq-gruppen bortsett från den borgerliga alliansregeringens hbt-strategi som nu har fallit i glömska. Hbtq-personer lever än idag under mycket sämre premisser än heterosexuella personer. Det är rimligt att nu satsa på att göra en samlad bedömning över situationen för hbtq-personer för att människor ska kunna leva likvärdiga liv oavsett läggning, könsidentitet eller könsuttryck.

Hbtq-personer mår sämre än heterosexuella. Förekomsten av ohälsa genom riskmissbruk, ångestsjukdomar och depressioner är större hos hbtq-personer som lever i samkönade äktenskap än motsvarande i olikkönade äktenskap. Män som lever i samkönade äktenskap drabbas oftare av psykos än dem som lever i olikkönade äktenskap. Både kvinnor och män i samkönade äktenskap använder också mer psykofarmaka än motsvarande personer i olikkönade äktenskap. Vidare förekommer ökad dödlighet för personer i samkönade äktenskap, genom tex självmord och hiv/aids.

Unga hbtq-personer utsätts oftare för diskriminering, osynliggörande, trakasserier, våld och hot om våld än sina jämnåriga heterosexuella vänner, vilket påverkar hälsan negativt. Unga hbtq-personer är särskilt drabbade av våld och kränkningar i skolan. Detta påverkar förutom hälsan också den unges skolresultat och riskerar de både vidare studier och framtida jobb. En fjärdedel av unga hbtq-personer har försökt ta livet av sig.

Fortfarande är förutsättningarna att skaffa barn för hbtq-personer åsidosatta. Ensamstående kvinnor kan idag inseminera på sjukhus – i teorin. I verkligheten är köerna mycket långa, samma sak är det för lesbiska par.

Skillnaderna mellan landsting/regioner är fortsatt stora. Lesbiska kvinnor tvingas adoptera barn som föds i relationen. Förutsättningarna för homosexuella män att skaffa barn är sämre än för lesbiska. Surrogatmödraskap hänvisas utomlands, och vid återresa till Sverige förekommer ofta problem med svenska myndigheter.

Det är nu efter 25 år av lappande och lagande av hbtq-rättigheter dags att göra en samlad analys av hur gruppen hbtq-personer ska kunna bli jämställda med jämnåriga heterosexuella personer i fråga om hälsa, familjeliv och rättigheter.

Jenny Edberg, ordförande Öppna Moderater i Dalarna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade med *

Rensa formuläretSkicka